onsdag 30 maj 2018

Vojne vojne







Från våran morgonpromenad kl 6


Sjukstuga deluxe här hemma. 😷Ella blev magdålig i förrförra torsdan, pigg igen på fredagen men under helgen satt det sta igen. Sen blev det lugnt fram till i lördags, då hade Lowe lite ont i magen, men sen blev det inget mera med det. På söndagen blev Eddie dålig i magen och nu är verkligen karusellen igång ordentligt. Urk! 😵Vi som hade klarat oss hela vintern från magsjuka, så åker barnen på det nu i maj, i värmen. 😱

Andra dagen med en riktigt kvävande hetta, modell juli-dag🎆





Har jagat efter klänningsmönster på nätet i flera dagar nu. Och efter passande tyger. Men alla modeller jag hittat har alltid haft något som inte fallit mig i smaken, så idag gav jag upp tanken på att sy några själv denna sommar. Beställde från Indiska istället till slut, två stycken lyxade jag till det med. 😊👌

måndag 28 maj 2018

Så var den tillbaka.


Det har varit rätt lugnt ett tag. På myran alltså. Den som huserat i min skalle sen förra sommaren. Men det där ödet, dess vägar är outgrundliga. För vad menar ödet med att slänga fram myran i min väg stup i ett? Alltid när jag minst anar det. Som igår igen?. När jag kört genom sista rondellen på väg hem från affären. Då slänger vi ut myran från en skogsstig mitt i ingenstans (inte bokstavligt då, men denna myran joggar visst o detta var inte vid myrstacken, så att säga).

 Jahaa, tack, så ockuperades min hjärna igen av något så fruktansvärt ologiskt och dumt och tokigt....och alldeles underbart. Jaja, jag bara "go with the flow" liksom så får vi väl se.


onsdag 16 maj 2018

Nu så!


Nu så! Nu är det gjort! Första jobbet är sökt. 😊 Igår var jag till en potentiell arbetsgivare och presenterade mig (fick positiva vibbar) och idag skickade jag in mitt cv. Har inte sökt jobb och skrivit cv på 15 år så det tog sina svettiga timmar att få det färdigt. Men men, nu är det gjort! 😁

Barnomsorg har vi sökt men att få något till sommaren kan vi antagligen bara drömma om. Väntar iofs ännu på ett samtal från placeringen, men har inte så stora förhoppningar att det löser sig innan augusti. Men helger och de fyra veckorna sambon har semester kan jag åtminstone jobba.

Så nu är det bara att hålla tummarna✊

torsdag 10 maj 2018

Andra bullar







Idag för ett år sedan hade jag en av mitt livs allra värsta dagar. Dagen då jag åkte in med ambulansen tidigt på morgonen för att vid lunch akut köras upp på operation  för skrapning. Så ont i själen som jag hade den dagen...
 Inte bara det att jag miste vår lilla J utan även allt det onda som sas och gjordes strax före och tiden efter av sambon, det satt djupa ärr i själen hos mig. 
 Trots det kan jag ändå säga nu ett år efter att jag äntligen har gått vidare. Jag har bävat för den här dagen. Dagen då det skulle varar ett år sedan det hände för jag har trott att så mycket sorg skulle komma tillbaka till mig just idag. Men nej, jag har faktiskt haft en riktigt bra dag idag. Faktiskt! Visst att jag har tänkt på det, men jag har inte varit ledsen idag. Tvärtom har jag varit riktigt glad idag. Vi har bakat bullar, med radion på hög volym och dansat och skojat runt i köket, jag och tjejerna. Sen blev det en stund på en filt i solen med kaffe och nybakade ljumma bullar (så nu svider det lite lätt på ryggen igen, ops). Och nu ikväll fick jag nys om ett ev. tillfälle till jobb, alldeles i närheten och dessutom något som jag faktiskt kan och har jobbat med tidigare (min cv är extreeeemt kort med tanke på alla år hemma med barnen). Så om 10 maj 2017 var mitt års värsta dag så är 10 maj 2018 en betydligt bättre dag. Trots allt som hänt, nu och då, ser jag positivt på framtiden. Det är dags för något nytt nu, något annat. Dags för nästa fas i livet. Nu är det min tur!

onsdag 9 maj 2018

Ändrade förutsättningar



Det är inte mycket man kan vara säker på i livet, men två saker kan man i allafall vara tämligen säker på; Livet går sällan enligt planerna och ett problem kommer sällan ensam. 

Kan inte hjälpa att jag känner mig en aningens bitter f.t. Ibland undrar jag varför jag öht ens försöker göra upp en plan över kommande tid. Vare sig om det handlar om morgondagen, nästa vecka eller nästa år för det man kan vara helt säker på är att det ändå kommer att omkullkastas av något oförutsett.
 Jojo, vad vore livet utan motgångar. det är väl man blir starkare av. Men nu är jag trött på att bara bli starkare och starkare, jag vill få växa och gro i någon typ av relativt lugn och lunk istället.

 Vad är det som har hänt då? Tjaa, jo, jag har ju en tonåring. En ganska så strulig tonåring. Som jag har kämpat med väldigt mycket i flera år. Visst, han har haft sina "bra" perioder också. Perioder när han fixat skolan bra, umgåtts med bra kompisar, varit pratglad och social hemma. Men sen kommer alltid nederlaget. När han strular i skolan. När han börjar umgås med mindre bra eller rentav riktigt dåliga kompisar, när han dras ner i något mörkt hål och bara sover när han är hemma, när han knappt är hemma,när han inte svarar på tilltal. När jag inte når fram. När ingen når fram. När han inte tycker att regler ska finnas, när dem inte följs, när alla bara är orättvisa mot honom för att han inte får göra precis som han vill. När han köper alkohol för hela studiebidraget och får utegångsförbud när han blir påkommen. När han då håller sig hemifrån efter skolan i en vecka-10 dar för att han inte tycker att han förtjänar något utegångsförbud...Skulle kunna skriva en hel följetong om honom, men jag orkar inte. Jag orkar inte längre, jag har fått nog! Orkar inte kämpa längre.

Som jag skrivit tidigare så har planen hela tiden varit att jag ska söka jobb och förskola för Eddie till hösten när Ozzy börjar skolan. Jag har frågat tonåringen gång på gång när han strulat om han tänkt flytta till sin pappa, men nää då. Jag har behövt veta, behövt ha en framförhållning för det scenariot skulle naturligtvis ha en ekonomisk påverkan för min del. Gång på gång har han försäkrat att nej då, han skulle definitivt inte flytta till sin pappa. " Han skiter ju i mig om jag är där eller inte".
 Men igår kom det! Igår skulle han prata med sin pappa om att få flytta dit och det med omedelbar verkan också. Även om jag haft det på känn, han har hållit sig hemifrån i nästan två veckor (inte varit hos pappan heller utan åkt i zick-zack mellan kompisar), så kom det som en kalldusch. Det blev så svart på vitt.

Så nu står jag där, just där som jag var rädd för. Jag behöver ha ett jobb redan i sommar för att få ekonomin att reda sig. Men, jag har ingen barnomsorg för Ozzy och Eddie. Ozzy kan få fritidsplats from. skolstart i v 34. Eddie kan kanske, med lite tur, få en dagisplats efter skolstart, men det är inte säkert. Det är fullt, det är kö, det är lokalproblem, det är...åt skogen! Sambon är mera lugn. Tänker att det löser sig, även med pengarna över sommaren. Att vi får väl leva snålt, bla bla. Visst, det kanske skulle gå, men jag vill inte ha det så. Jag vill inet vara beroende av honom. Jag vill klara mig själv. För det är vasd jag har gjort under alla andra år. Till skillnad mot vad kanske de flesta trott under alla mina år som hemmaförälder så har jag inte levt på honom. Och har inga planer på att börja göra det nu heller.

Så...ja, jag försöker leta möjligheter istället för att bara se problemen. Ska försöka hitta något på helger och på sambons semester. Fanns inte direkt något på platsbanken men har och ska än mer slänga ut lite trådar till folk jag känner (och inte känner för den delen, är desperat nu) och så får vi se om det kan ge något. 

Och egentligen är det inte enbart negativt heller. Jag vill verkligen börja jobba nu. Jag vill det, inte bara för ekonomin utan även för mitt eget psyke. Orkar inte "bara" gå hemma längre. Så...får se hur det går.

tisdag 1 maj 2018

The moonlight


Nä tack. Märkte väl det! Somnade klockan 3 inatt efter först läst en timme och sen snurrat i två inne i sängen. Sen gick jag ut på soffan, men det blev fortsatt snurr där i två timmar till. Tio över sex kom första ungen upp och satte på Bolibompa, tjohoo. 😥😜

Hoppas det går bättre ikväll!