torsdag 30 november 2017

Det här med genus och jämställdhet



Blir lite trött ibland. Kan inte hjälpa det, men hela denna debatt om genustänk hit och genustänk dit gör mig matt. Senast idag snubblade jag över en debatt som blossat upp angående en Familjekalender som såldes på ica (och på många andra ställen, men just denna gången fick ica kvantum ta smällen). I exemplet hur man kunde fylla i almanackan stod det i mammans kolumn "tvättstugan" och under mannen i huset "ta en öl med kompisarna, hemma 22.00". Sluta sälja! Sluta sälja! skriker folk ut. Förlegad kvinnosyn bla bla bla. Jag har själv just den kalendern, har köpt den i massor av år och inte ens reflekterat över deras exempel-kolumn varken i år eller tidigare år. Det är ju bara exempel, inte ett tvång.


En tjej, för mig ytligt bekant, hade då kommenterat med att hennes äldsta son hade just fått halva världen stängd för sig då han upptäckt att killar inte ska ha prinsessklänning.....
Och det är hela den debatten jag kan bli så himla trött på!

Om man som förälder sätter på sina flickor en prinsessklänning så får man spott och spe. Man spär på de stackars flickornas dåliga ställning i samhället, gör att patriarkatet ännu får styra över oss kuvade kvinnfolk och man har med säkerhet även en enorm skuld till att ännu kvinnor tjänar mindre än män.
 Sätter man däremot på sin son en prinsessklänning (eller rosa gummistövlar för den delen), då är man jämställd. Genusmedveten. Man ger sitt barn hela världen. Öppnar upp alla dess möjligheter. Och, inte minst; gör sin son till en blivande bättre man. Duktig förälder. Duuuuuktig duktig!

 Senast jag besökte en sko-butik för att handla stövlar till min 5-åring mötte jag en annan mamma där bland hyllorna. Hon skulle också ha stövlar till sin några år yngre son. Min son gick raskt fram till hyllan och valde ett par blåa med racerbilar på. Den andra mamman tog ner ett par rosa och provade dem på sin son. När min son provade de blåa med racerbilar på, nöjt traskande fram och tillbaka mellan hyllorna började den andra mammans son protestera högljutt. Han ville inte prova stövlar, kastade dem ilsket efter mamman (och betedde sig för övrigt som en fullt frisk o trotsig 3-åring). Han började skrika "biijar, biijar, haa biijar". -Nänä, vi ska dem här, prova nu snälla så vi kan åka hem och laga pannkakor sen, försökte mamman.
 Vi gick till kassan och betalade sonens blåa stövlar med racerbilar så hur det gick för den andra mamman vet jag inte. Men det jag vill ha sagt är det att just där i sko-butiken mellan hyllorna kände jag mig som den dåliga mamman trots att jag hade en superlycklig unge när jag gick ut därifrån och den andra mamman var den bra för hon var den "genusmedvetna". En känsla som jag visserligen skakade av mig innan jag ens kört ut från parkeringen. För i verkligheten var hon och jag precis lika bra mammor, båda hon och jag gjorde det vi kände var det bästa för våra barn, fast vi gjorde det på olika sätt.

Hade det stått tvärtom i den där familjekalendern, om mamman skulle tagit en öl och mannen haft tvättstugan, så hade allt varit frid och fröjd. För så är det! Så fort det är tvärtemot normen så är allt frid och fröjd. Gud nåde den kvinna som kuvar sig ner till tvättstugan och fan ta den man som ska dricka öl med kompisarna. Just när det gäller jämställdhet och och genusmedvetenhet så är allt som är tvärtemot normen bra!
 Men ser verkligheten ut så? Finns det inte kvinnor som sköter tvätten utan att känna sig ojämställda. Finns det inte män som kan ta en öl med kompisarna utan att förvandlas till en mansgris? Jo! Är jämställdhet att kvinnor ska bete sig som männen alltid gjort och männen ska ta över markservicen? Nej! Jämställdhet för mig är lika lön för lika arbete. Män och kvinnors lika värde och lika möjligheter. Inte vem som byter flest blöjor eller olja på bilen. Jag kan byta olja på bilen (jojo, jag har gått bilmek-kurs för tjejer) men jag låter hellre mannen eller sonen göra det för dem är bättre på det och jag tycker det är piss trist och meckigt. Jag tvättar så gärna deras oljiga kläder efter det och känner mig inte ett dugg ojämställd fastän jag stod vid spisen samt bytte ett par blöjor medan dem gjorde det. För jag gör annat som jag tycker är roligare, som mannen tycker han är mindre bra på.

Och det är just det. Kan vi inte bara låta alla göra som de själva tycker? Istället för att pracka på alla i omgivningen att "det här är det bästa sättet, det enda sättet" för att uppnå den åtråvärda jämställdheten. Hacka inte på föräldern som köper en dinosaurietröja till sin son lika lite som på den som låter sonen ha prinsessklänning. Se inte ner på den mamman som sköter tvätten medan hennes man tar en öl med kompisarna. Hon kanske går ut med sina kompisar nästa vecka medan mannen tar barn och tvättstuga, det är ingen som vet. Och det har ingen med att göra heller. De kan vara nöjda med sina liv ändå. Lika nöjda som grabben med blåa gummistövlarna med racerbilar på.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar