Pappa-helg med bekymmer

Det har varit "pappa-helg" igen. Fast denna gången var det bara två av sönerna som åkte dit. O och T började slåss och bråka en halvtimme efter de kom hem, något som tyvärr är ganska vanligt efter en helg hos pappan. Allt slutade med att det blev ett långt samtal resten av kvällen med alla grabbarna, sambon och jag. Det är nu så grava problem för dem killarna när de är hos pappan att de mår dåligt. Pappans sambo beter sig surt och värst av allt; pappan tar alltid hennes parti. De känner sig inte alls välkomna där och inte heller vågar de säga något till sin pappa om hur de mår. De känner inte honom (!?) menar de på. S är mera som en pappa för dem än deras riktiga, sa dem. Hos pappan har de varsin dator och fri tillgång till internet ( som de inte har här hemma) så det är därför de åker dit!!!!

Mycket tankar blev det i min skalle. Hade väldigt svårt att somna. Vet inte riktigt hur jag ska bete mig för att lösa problemen för dem. Exet och jag är väl inte så väldans bra på att prata med varandra. Det biter aldrig när jag förklarar för honom hur de mår. Det är bara mina fantasier enligt honom. Att jag tutar i dem en massa. Och själva vågar de alltså inte säga något. Funderar på att koppla in skol-kuratorn för så här kan vi inte fortsätta att ha det varannan helg.

Själv brottas jag med det faktum att pappa har fått diagnosen cancer. Mamma dog efter flera års kamp mot cancern. Sedan har släktingar o även en ung väninna dött i sjukdomen. Jag hatar cancer!!!

Kan - kan inte

Lillasyster är dryga två år. Storasyster närmar sig fyraårsdagen. Lillasyster har kommit i Kan-själv-åldern medans storasyster för tillfället inte kan någonting alls. Mamma ska hjälpa med allting. Lillasyster smetar själv på smör på mackan, visserligen blir det mycket för mycket, men hon kan selv!!! Lillasyster tar på strumpor, skor, mockasiner själv. Hon klär av sig byxor och tröja själv när det är läggdags. Storasyster bara skriker "kan inte, mamma göra!" så fort jag ber henne att klä av sig.

Nu verkar det som att lillasyster, likväl som mamma, är ganska trött på sin skrikande, ålande, brölande storasyster som inte kan nånting. Så lillasyster hjälper storasyster. Lillasyster brer på 3 cm smör på storasysters knäckemacka. Lillasyster drar ner dragkedjan på storasysters overall, knäpper upp och drar av hennes kängor och rycker av henne overallen. Sen tar hon av sig sina egna ytterkläder, skiner upp som en sol och säger -Ella kan!

inget fult väder...?

Nisse Granqvist i Saltkråkan-filmerna säger en gång som svar till farbror Melker i ösregnet-"Vi har inget fult väder, bara olika sorts väder." Det brukar jag, lite drygt, svara när någon klagar över vädret. Tycker att vädret är inte så mycket att hänga upp sig på. Det blir som det blir, inget som man kan påverka. Det är nog lite typiskt svenskt att alltid snacka väder. Och framförallt, klaga över detsamma. På sommaren är det för varmt, för lite regn, för mycket regn eller för kallt. Nu på vintern så står alla förvånade och klagar över all snö. Vi har väl alltid haft vinter i Sverige, eller...? Nu regnar det och det är inte heller bra för då blir det halt överallt. Men va 17 är bra väder då?

Men idag blir det fult ute pga vädret. Regnet gör snön grå-brun och allt ser (och är) smutsigt ut. Nyfallen snö och några minusgrader är vackrare att se på...Tänker dock göra det bästa av situationen; kura inomhus, elda i kaminen,gå väldigt försiktigt när jag ska ut samt klä mig varmt. Ska baske mig inte börja klaga över vädret jag också!



Hade en riktigt lugn o skön helg med sovmornar och lugna pysselstunder i syrummet. Fast sydde gjorde jag inte. Eller jo, det gjorde jag ju lite fast för hand, inte på maskin. Virkade några armband och stickade varma muddar. Frid i själen får jag när jag kan sitta o pyssla i lugn och ro, utan tider att passa och massa måsten hängande över en. Pratade med min pappa i telefon också. Han var vid gott mod trots att han just nu går på typ svält-diet inför kommande provtagning på torsdag.



De fyra äldsta barnen har tre vuxna (halv-) systrar på sin pappas sida. Två av dem bor nära oss. I lördags åkte de till dem och övernattade till igår. De hade haft jätteskoj! Det är så kul att de ännu har så bra kontakt och träffas regelbundet fastän jag separerat från deras pappa. Sånt är ju inte en självklarhet att de skulle fungera, men vad skönt det är när det gör det!

Två av skolbarnen är krassliga och stannade hemma idag. Som det brukar var den här årstiden mao. Dem har bäddat ner sig i soffan med tjocka filtar och småsyskonen framför en film. Går aldrig att hålla de små ifrån dem när de är hemma sådär. Antagligen blir de smittade men de har ju så mysigt tillsammans =)

Doft och oro

Idag doftar det nybakat bröd och såpa här hemma. Dofter som jag verkligen älskar! Har inte bakat sedan före jul så det var efterlängtat. Jag är inte typen bullbakande mamma som står med ett fat kanelbullar när ungarna droppar hem från skolan. Kanelbullar får vara till festligare tillfällen. Men att bjuda hembakat bröd, det är mina juveler bortskämda med!

Som sagt så är doften alldeles oemotståndlig. Olika dofter kan spela på olika känslosträngar. Vissa förknippar man med mormor, andra med julen. Vad är en jul utan att det luktar pepparkakor? Doften av skog. Av vår. Av höst. Ull. Sitt nyfödda barn. Tänk om man kunde spara den i en liten burk och stoppa ner näsan i den när den nyfödda har blivit gapig tonåring =)

December blev en kämpig månad på flera plan. Mycket att göra, envisa baciller men värst har varit oron för min pappa. Han mår inte bra och läkarna tar nu en massa prover för att komma fram till vad som är fel. Första beskedet han fick var cancer, medans nästa läkare intygade att han inte skulle oroa sig för det fanns flera andra mer tänkbara alternativ som dessutom är behandlingsbara. Hur kan en läkare bara slänga ur sig det värsta sådär? Jag blev fruktansvärt upprörd över det. Oro tär, men jag försöker tänka positivt nu. Pappa är vid gott mod sedan han träffade den andra läkaren så nu är det bara att avvakta.

Det var skönt med ledigheten över helgerna, men på ett sätt är det faktiskt ganska skönt när vardagen kommer tillbaka med sina rutiner. Bara man kommer ihåg att bryta dem rutinerna ibland och fånga dagen!

Nytt år, ny blogg

Nytt år och ny blogg. Har haft min syblogg i ett år nu och där har smugit in en o annan familjebetraktelse också. Tyckte det var dags att ha dem på ett eget ställe istället.

De två små har just gått och lagt sig. De fyra lite större stannar ännu uppe en stund till. Trötta efter terminens första skoldag och efter att ha väldigt svårt att somna igår kväll. Lite pirr i magen var det efter ett långt jul-lov med sovmornar och sena kvällar (framför Ps3 för en del). Till och med jag hade svårt att somna igår fast jag var så trött. Lite rädd att missa väckningen antagligen. Men alla kom upp i tid. Och min energi kom smygande tillbaka strax efter skolbussens avfärd mot skolorna.

De fyra äldsta barnen har jag från ett tidigare förhållande. De var hos sin pappa från trettondagen- söndag. Skulle ha varit där nyår, men de ville vara hemma, så det blev ändrade planer. Borde kanske tycka att det är lugnt och skönt när dem är hos sin pappa. jo visst, jag hade en mysig kväll framför brasan med sambon, men trots allt är det underbart när de kommer hem igen och rösterna ekar mellan väggarna. Att de sedan berättade att dehaft hemlängtan värmde ett modershjärta en stund. Samtidigt ett stygn av ilska faktiskt. Ilska över att deras pappa som träffar dem så sällan inte kan ägna tid åt dem när de är där, göra att de känner sig välkomna hos honom. Hans nya sambo tycker helt öppet illa barnen och gör allt för att de ska kännas sig i vägen för henne. Skulle hon inte kunna tejpa på ett liiitet leénde varannan helg, åtminstone en stund så att barnen inte behöver känna sig så dumma och obekväma i sin pappas hem???