Pepparkaks-bak

Idag har vi bakat pepparkakor igen. 4 degar gjorda, bara en kvar som stor-barnen tar hand om imorgon. Sen har vi nog så vi klarar oss över jul-lovet.

Fulltecknad almanacka

Vill minnas de härligt underbara färger som bara för några veckor sedan omgav oss.

Gråa november har passerat förbi så snabbt, bara ett par dagar till sen är december här med Lucia, jul och ljus och jag hoppas på snö också...

Jag lägger två fulltecknade veckor bakom mig och ser fram emot en ny, lite mindre fullskriven vecka.

Det har varit tandläkarbesök

åtgärdsprograms-samtal x 2

bakning till julskyltning för klass 4 och 8

bokning av däckbyte

hämtning av bil med nya tassar

bokning av verkstad

hämtning av lagad bil

planering och påbörjad tillverkning av egenhändigt gjorda julklappar (vilket är en utmaning i sig med tre tonårskillar!)

Planering av köpe-julklapparna

Kurering av envis förkylning

Mat-inköp

Garn-inköp

Musiklekis

Lek o bus och syskonkonflikter i kubik (ska vi inte ha en till!)

Illamående i kubik (jo!)

Storm-adventsstädning av fönster och fight med adventsljusstakar/stjärnor som inte lyser/inte hänger rakt

och mkt mkt mera.

Att jag är så sjukt trött på kvällarna hjälper inte riktig till. S ska ha bakverk till klassens försäljning på julmarknad på lördag *check*

S fyller 14 på söndag och det ska bakas till släktkalas *halvt check*

Pepparkaksdeg ska tillverkas för framtida kakbak *NOT check*

får göra det nu!

Ska nog hinnas med innan före köttfärssåsen och nästa tandis-besök för lill-pojken kl 5....

Kaffekalas o bilstrul

Vilket kaffekalas det blev! Vilken kakfest! Ungdomarna fick in en ordentlig slant på fars-dags-kaffet. Föräldrarna i klassen är också ett härligt gäng att jobba med. Alla hjälps åt och många skratt mellan alla.

Idag får jag på nya vinterdäck på bilen, Skönt att kunna köra säkert i vinter men kostsamt förstås :p Efter det ska den vidare till verkstan som ska fixa fläkten. Har kört omkring ett kylskåp ett bra tag nu och atchoo förkylningarna lämnar oss inte. Inte undra på när fönstret måste vara lite öppet för att inte alla rutor ska imma igen helt. Brrrr! Som att det inte räckte så gick iallafall remmen till servon av idag också!

Dyrt med bil. Men va 17 göra när man bor mitt ute på landet, utan en vettig kollektivtrafik i närheten? Måste ju ha den.

Blir inte så många julklappar i år...om jag inte trollar med knäna och det brukar jag ju kunna vara ganska bra på. Klart att ungarna ska ha julklappar fastän mammas bil strular överdrivet mycket!

Näpp, häpp! Nu ska här tvättas, eldas, bäddas rent i sängar, dammsugas, rastas hundar o ungar o stekas pannbiff med lök.

Fars Dag!

EN FAR

- av Siv Andersson

När du var riktigt liten

och nån annan varit stygg

så var hans stora famn

en plats där du blev trygg

En far är nån som vet

att skydda sina kära.

Han vakar över dig

långt borta eller nära.

När lasset blir för tungt

och hotar att dig stjälpa

så finns han där till hands

att stötta dig och hjälpa.

Som förebild han går

i livets långa trappa.

Och ingen är som han...

Han är din kära pappa!

Jag har själv en sådan pappa som den här dikten stämmer in så bra på. Den sitter på vårat kylskåp som en liten påminnelse. Alla är inte så lyckligt lottade. Bullerbypappan vill var en sådan far men har inte själv haft en sådan. Nä, den fadern söp bort sina barn.

Fyra av mina avkommorna har inte en sådan far, han slarvade bort sina i ego-träsket nånstans....bland ölburkar o patetisk självömkan Men de har fått en stabil bonus-variant istället.

Glöm inte pappa idag! Eller så gör du det, beror helt på vilken sort du har begåvats med.

Det är inte svårt att bli pappa men det är svårt att vara det...

Själv ska jag på "Fars-dags-kafferep", en tillställning av stor-sonens klass för att skramla till sin klasskassa. Vilka fäder som kommer närvara där förstår ni av ovan.

Sur-deg, nej dag!

Har en riktig sur-dag idag.

Mår illa, har sprängande huvudvärk, nyser hela tiden.

Internet strular, blogger strular, kameran strular.

Elden vill inte ta sig i spisen.

Vatten-pumpen stannade.

En död mus ligger i väggen och sprider en odör i vardagsrummet.

Kaffebryggaren tar en evighet på sig, behöver kalkas av men ättikan är slut. Kaffet som till slut kommer ner i kannan smakar blää! Mår ännu mer illa.

Verkstaden ringer om att mina nya däck är försenade, igen! Dem gamla är blankslitna och vi har minusgrader! Stor-barnen ska skjutsas på i kväll.

Småttingarna grälar och lyssnar på samma Mora Träsk-låt tills mina öron blöder.

Bröd-degen jäser inte.

Har stickat fel, får repa upp ett halvt framstycke.

Lillan pinkar på golvet.

Hunden spyr på mattan.

Jag mår ännu mera illa.

Vill lägga mig och dra täcket över huvudet en kvart. Stiga upp och börja om på den här dagen.

Lär inte hända.

Bryt ihop, kom igen!

Bit ihop, dagen kan bara fortsätta bättre, eller...?

Spännande

Känns så himla overkligt fast ändå så väldigt välbekant.

Spännande tid framför oss. Inget går upp mot väntans tider.

Varje val man gör i livet leder oss i genom nya dörrar.

Vad händer på andra sidan dörren?

Bara att vänta och se!

Modemanifestet

Jag minns med fasa tiden på högstadiet. När alla skulle ha svindyra svinfula Levis-jeans. Den där lilla röda lappen som satt bak på fickan, utan den var man en given hack-kyckling. Och Wct-overaller, med sånt där äckligt kliande ludd på insidan. Kalla var dem. Och noppiga blev dem.

Och just det där med Levis jeansen. Jag minns att jag tjatade på mina föräldrar som var två väldigt ekonomiska människor och som naturligtvis tyckte det var vansinne att lägga 500 kronor på ett par byxor. Men till julklapp önskade jag mig pengar ett år och fick minsann råd att köpa ett par själv! Jag var jättelycklig...i ungefär 5 minuter. Alltså, jag tyckte inte de var snygga. Dem satt inte lika bra som mina 200-kronors jeans från Kapp-Ahl gjorde, de var inte lika sköna. Men ändå så hade jag på mig dem ett tag i skolan bara för att visa att jag har minsann också!

Vilken lättnad det var att komma till gymnasiet! Hamnade på en linje och i en klass som ingen från min gamla skola. På humanistiska. 30 elever där alla hade sin egna stil. Ingen ville se ut "som alla andra". Äntligen kunde jag klä mig som jag själv ville. Vilken befrielse!

Och än idag är jag där. Brukar säga "va skönt att ha uppnått den åldern att jag sätter på mig vad jag själv vill". Fast den åldern har jag varit i sen jag var 16. Att inte behöva gå och tänka på vad andra tycker. Vad "alla andra" har på sig. Jag kom till slut överrens med Levis-jeans. Under många år använde jag endast 501:or i alla möjliga olika tvättar. Köpta på Lantmännen för några hundringar mindre än vad JC tog.

Därför tycker jag det känns så härligt nu när det faktiskt har blivit som "inne" att ha sin egen stil. Att handla second hand, ordna klädbytesdagar, att sy om/ sy till sin egen garderob eller vad det nu kan tänkas vara. Många anger förstås som skäl att det är för miljön. Men jag tror allt går hand i hand.

Det är härligt att ha makten över sin garderob. Och på så vis även sin plånbok och sin miljöbelastning.

Om du inte kommit så långt med dig själv och din garderob ännu. Eller om du för den delen har det. Läs Modemanifestet och bli inspirerad!

Varför sträva efter att se ut och vara som "alla andra"???

Jag är jag (och vill se ut o klä mig som jag).

Och det stämmer faktiskt på oss alla!

Så söt men ack så grym!

Katter är väldigt söta, ljuva, självständiga varelser. Våran H inget undantag. Men samtidigt så grym!

Eftermiddan tillbringade jag i sy-rummet. Över mitt huvud hördes det som en kravall i rummet ovanför. När jag gick upp för att kolla om det var H som fått ett damp-anfall möttes jag av katten med en mus i munnen. Varpå han släpper den! Naturligtvis var den inte död, bara något litet bedövad. I 40 (!) minuter satt jag sen och lyssnade på skrammel, dån, mera skrammel innan det blev tyyyyst. Då kom sonen S hem från skolan. Det var i hans rum denna plågsamma lek höll på. Katten satt och stirrade bakom en byrå. Vi (sonen alltså med mamma bakom ett draperi på behörigt avstånd) drar fram byrån, men musen är borta. Sonen drar ut låda efter låda, katten smyger in i byrån. Musen ut på darriga ben och rakt in i sonens byxben!!!! Mamma skriker medan sonen lugnt drar av jeansen, ruskar ut musen. Katten efter på lite lagom håll medan sonen knäpper byxorna igen. Flera gånger har katten tag i mus-nacken men släpper lika snabbt igen, slår lite förstrött på den med tassarna. Vi (jo, VI) tröttnade och sonen fångade in musen i en burk. Kastade sen ut den i gräset till schäfern (med mellannamnet rått-mördaren) ...som lägger sig på den! Slutade med att mamms fick ta spis-skrapan och slå ihjäl den själv i allafall.

Slå ihjäl djur är inte min grej, inte ens möss. Åtminstone inte så här års. Framåt februari sådär har min rädsla för de små odjuren förbytts mot en sådan vrede att jag klarar det på ett slag. 1 november krävdes det 3 slag (snarare puttar).

Usch, tvi och blä för möss, råttor, sorkar u name it!

Den slibbiga lukten av råtta (mus) finns ännu kvar där i vardagsrummet. Precis där vid skorstens-nocken upp mot taket. Antingen bor maken/makan kvar eller så har det lilla äcklet lämnat arvingar efter sig. Ikväll är det H som får stanna inne. Han må vara hur seg som helst på att ta ihjäl mössen, men han har åtminstone koll på var den är!

Söndag kväll igen

Lördagen blev det en tripp till mumma. Hämtade tavlor, modell gigantiska! Några böcker efter moffa. Ett litet nätt skåp med bar-del. Där ska alla kristall-glas stå som vi fick i somras. Hem och slappade i soffan med småerna medans sambon skjutsade S på årsdags-partaj. Sambon slocknade tidigt i vanlig ordning. Mamms o T såg film o T somnade på soffan. Eftersom jag vet att han är lite mörkrädd på övervåningen när han är enda stor-barnet hemma fick han sova kvar där.

Hann slumra tio minuter innan 4åringen väcker mig. Hon hade vaknat av sin hosta och ville krypa ner hos oss istället. Somnade om med knubbiga varma fötter mot magen när hon la sig på tvärsen i våran säng.

Vaknar 8 timmar senare av orden "va kom hon ifrån???" när far-är-rar något yrvaket slog upp ögonen. Strax efter kom 3åringen oxå. Två mindre varma fötter lades nu mot min mage som snart blev rygg eftersom 4åringen hostade och turades om med 3åringen att nya mig rakt i ansiktet. Har not not not tid med förkylning för egen maskin nu! Not ever egentligen, men inte nu. Pleeease!

Gråmulet. Blött. Seg söndag. Skrev matlista. Skrev inköpslista modell låååång. Handlade. Fick ett lika låååångt kvitto. Fick hem de två stor-barnen som varit på pappa-visit i helgen. Packat in, packat om, fryst in.

Kollade runt på våra små väggar vart gigant-tavlorna skulle sitta. Beslutade sova på saken vilket innebär att de kommer att stå lutade mot min garderob till minst nästa helg. Knölade in tegel-stens-böckerna i bokhyllan. Den som jag färg-sorterat förra söndagen. Lyckades hålla färgskalan trots tegelstens-utökning.

Baddat feberpanna. Portionerat hostmedicin. Bäddat högt med kuddar.

Schasat överpigga skolbarn i säng. Mannen fått sin god natt kram. Ingen puss för min hals börjar svida. Honungsthe, stickorna, katten och Beck. Ingen söndags-ångest. Men utvecklingsamtal kl 9 måndag morgon med två snoriga små med mig...hur f-n ska det bli? Nä ingen ångest. Söndag *nice*

Så många val man har i livet.

Varje dag gör vi val. Val som för en framåt i livet. I stunder som dessa kan jag fundera över val jag gjort tidigare i livet. Som det varför jag inte gick vid första slaget.

Hade jag gått första gången hade hela mitt liv sett annorlunda ut. Jag hade blivit ensamstående mamma till K. Hade inte fött S, O och T. Hade inte träffat F och inte heller fött L o E.

Kanske hade jag träffat en annan och fått ett gäng ungar ändå, men inte mina ungar som jag har idag. Å andra sidan, jag hade inte vetat annat heller.

Men jag älskar mitt liv som det är idag! Jag har ett helt underbart liv; världens bästa man, goaste av goaste ungar. Sysslar och pysslar med det jag älskar att göra allra mest om dagarna. Så nää, jag ångrar ändå inte mitt val. Det valet att stanna gång efter gång. Att jag inte gick förrän jag gjorde. Trots de problem det ställer till idag. För just tack vare alla val jag gått igenom i livet, både bra och dåliga, så vet jag att jag kommer att göra rätt val igen. Att jag har valt rätt. Men att den person som väljer att fortsätta att bråka och försöka förstöra våran familj har valt helt fel! För du kommer aldrig att lyckas!

Det stormar

Höstlovs-vecka tog sin start idag. Började den med en (för mig) rejäl sovmorgon till klockan 7. Småglina gick upp samtidigt medan dem äldre drog timmerstockar framåt elva-snåret. Och det är väl som det ska vara när det är lov. Så fort det står "ledigt" i deras almanacka vänds dygnet om.

Far är rar hade en magknip from hell under gårdagen och var säker på att hela familjen skulle tillbringa höstlovet sittande/hängande över toastolen, men det visades sig att han hade totalt fel. Antagligen hade bara fadern stoppat i sig något olämpligt och fick masa sig iväg till jobbet 6.40 även denna måndag morgon.

En känsla av jävlar-annama-nu-är det-krig-på-riktigt varvas med en känsla av bedrövelse å mina barns vägnar. Att en eftermiddag av lovet ska behövas slösas bort på ett socialkontor för att bemöta de fega och helt världsfrånvända anklagelserna som vänds mot oss (främst mig) igen av denna avundsjuka (tja, det är inte den enda sjukan hon lider av) kvinna som har bestämt sig för att göra livet till ett helvete för oss igen.

Visserligen är det inte med glädje jag återigen sitter framför Å o L på socialen, men det ska bli sååå skönt att få det här ur världen. Bara det faktum att även dem börjar tröttna på att det haglar påstående om oss som alltid innehåller betoningen "hon arbetar inte!" och därmed sagt att då är man en hemsk människa som absolut inte ska ha förtroendet att handha sina egna avkommor! Men ack nej, jag är definitivt inte nere för räkning! Tänker inte börja jobba och placera småglina på dagis 50tim/v för att tillfredsställa ordningen i denna sjuka människas liv. Vi har helt andra planer i den här familjen, så det så!!!

Fast det finns trevligare saker som kan hända när man har lov. Förra veckans något överdrivna frukt-inköp till diverse utflykter o fruktstunder resulterade i tok-mycket äpplen i svalen som började se lite medtagna ut. Räddningen var en stor äppelkaka, en rejäl balja hemkokt vaniljsås samt att några av husets små-män blev baksugna och joxade ihop en laddning negerbollar samt en plåt kokoscrisp bara sådär. Kvällen är räddad för stor-barn och mamma som ska ha film-mys med sockerbombat gotta gotta i kubik när far-är-rar+ småglina har knoppat in. Ja va 17, det är ju lov!

Dubbel dos tandkräm rekommenderas eftersom morgondagen bjuder på tandläkarbesök för 4 av avkommorna... ;)

Tyg en tröst

Jag vet vad jag ska göra ; rota bland all tyger, klippa och sy till små-trollen. Precis vad jag behöver idag! Att på det sättet få vara kreativ en hel dag är som balsam för själen. Lugn o ro i sinnet.

Återigen är vår familj drabbad av den svenska avundsjukan. Att det kan vara så otroligt provocerande för vissa att jag inte arbetar. Nä men vad bra då! Jag tänker minsann vara hemma i tja...fem..nä sju, åtta, tio år till! Bara för att jag kan och för att det retar gallfeber på dig B!!! Brevet är polisanmält nu. Och vi kommer gå än mer stärkta ur det här., till skillnad mot dig :)

En torsdag avklarad

Seg morgon med många snoozar innan benen masades över sänglanten. Efter 2 muggar kaffe vaknade kroppen och håren fixades på tusenskönnorna o mamma innan musiklekis drog iväg oss.

Hemma igen sjöng fyraåringen alla sångerna i ett virrvarr. Ut igen efter lunchen och lufta barnben och hundar på ägorna.

Guldkompassen på dvd och mamma stack vidare på rand-tröja till fyraåringen.

Kökstjänstgöringen förkortades genom snabbstuvade makaroner och stekta falukorv-halv-månar på treåringens beställning.

Klippning av fyraåringen så att hon kan se igen genomfördes utan blödande örsnibbar (va mycket lättare det är att frisera döttrar mot söner). Efter dusch för att minimera risken för ett sönderkliat flickebarn ligger hon nu på soffan med handduk på kudden och klipper mysigt trött med ögonlocken medans treåringen lever rövare med storebror i köksregionerna. Snart pyjamas-dags så mor kan få slänga upp sina icke så lurviga på fotpallen och slita fram stickningen igen till Mitt i Naturen. Far är rar lär somna i soffan i vanlig ordning. Inga barn gjorda ikväll heller...eller???

Va f-n tog den här sommaren vägen?

Tänk att man kan vara så provocerande bara för att man valt att vara hemma med sina barn. En hel sommar försvann som i ett töcken av oro, tårar, tanda-gnissel, ilska o frustration. Bara för att en människa bestämt sig för att "hon är en riktigt hemsk dålig mamma och en konstig person för att hon är hemma med barnen för det tycker hon att man ska vara och då är man ju olämplig".

Olämplig som mor, människa, kvinna, u name it.

Att bli misstänklig-gjord till den milda grad att man får en soc-anmälan på sig för att man är hemma med barnen. Att jag skulle vara hemma med dem för att jag miss-sköter dem så hemskt att jag inte vågar visa upp dem för en dagis-fröken. Hur tänker man då????

Sen att det var just en dagis-fröken som inte ens träffat mina hemma-varande små telningar (men som kände mig en gång i tiden) som gjorde anmälan, tja, vad säger man? Om jag inte direkt hade något emot pedagoger innan, så älskar jag dem inte så värst mycket mera nu då.

Hur bemöter man en anklagelse; "du är en dålig mor"??? Hur bevisar man motsatsen? Ja, det är klart att det går att bevisa motsatsen för en människa som man träffar under en längre tid, men för en soc-tant som man ska ha max en timmes samtal med? Vad säger man? Vad bör man inte säga?

Har inte städat så noga sen jag flyttade från mitt förra boende. Det var så pass att det kändes att soc-tanterna skulle se igenom den över-polisherade ytan och förstå att så här rent har hon inte annars. Mycket riktigt, det har jag inte. Jag ägnar hellre tid med barnen än jaga runt med snabeldraken. Men om de skulle snubblat över en dammråtta då, skulle de kunnat vändas mot mig?

Som tur är så är det människor som jobbar på socialen. Människor som inte anser en vara dum i skallen/misstänkt barnmisshandlare/presumtiv psykopat för att man valt att stanna hemma istället för att dra in skatt till staten. Som leende klappade mig på axeln på vägen ut genom dörren med orden; Jaja, det var det, här finns inget att gå vidare med.

Varpå den andra säger; det är lite ojämnt killar/tjejer i eran familj. Det får ni rätta till, två flickor till behövs. För jämställdheten! ;-)

Som tur är sket den pedagogen i det blå skåpet den här gången. Min onda sida lider med alla föräldrar som står under hennes lupp på det dagis hon arbetar. Min onda sida önskar henne åt fanders. Min goda sida är större som tur är för mig. Vem orkar gå och vara bitter? Inte jag! En hel sommar av oro och sömnlösa nätter har övergått till en nystarts-höst. 12-åringen sa; Nu börjar vi på ny kula! Och det är just vad vi gjort! Ännu starkare tillsammans.

What won´t kill you makes you stronger!

Jag blir stum!

Idag blev jag verkligen stum av förundran. Yngsta sonen som går i tredje klass har "tema-vecka" i skolan. Idag hade de besök av lekpedagoger! Undrade lite över vad de hade gjort och svaret blev lekt lekar. Inga sk samarbetslekar eller så utan bara "vanliga" lekar, sånt vi kör på skolgården, sa han. Och så hade de klättrat i klätterställningen. Hur tänkte de nu? Att barn som är 9-10 år behöver lära sig att leka. För inte alltför längesedan fick vi barn minsann förtroendet att leka själva. Vuxna inte bara trodde att vi kunde utan de visste att barn kan leka av sig självt! Jag säger som en forskare sa (som jag tyvärr glömt bort namnet på) att "Barn föds kreativa! Det är skolan som dödar den kreativiteten". Eller iallafall pedagoger tänker jag *sucka*

Brödbaks-väder

Regnet öser ner idag. Riktigt april-väder. Perfekt väder till att kura inne i ett varmt kök, tex med att baka bröd. Något som uppskattas av de små barnen oxå. Idag blev det the-kakor och 4åringen har hjälpt till med att kavla. Hon har redan ett riktigt bra handlag med sin lilla kavel. Ok för att de inte blir perfekt runda, men vad gör det. Allt smakar godare när man varit med och hjälpt till :)

Den är på väg!

I över ett år har jag drömt om en lådcykel! Ända sedan jag först såg en hos Bonkeli har jag tänkt att en sådan vill jag ha! Kunna göra längre utflykter med småttingarna utan att behöva använda bilen. Och samtidigt motionera utan att det behöver ta tid ifrån samvaron med barnen. Jag ser så mycket fram emot att få hem den för nu är den på väg! Bilden lånad från trampen.nu

Living Simply

Våren bjuder verkligen på ett ombytligt väder. Helgen bjöd på strålande sol. Måndag morgon bjöd på snöflingor stora som pingisbollar och snöplogen fick ut på vägarna! Fast redan på eftermiddan hade vi det så härligt väder igen och kaffit smakade extra gott vid söderväggen i solsken och all snö var redan borta.

På kvällarna läser jag nu en bok som heter Living Simply With Children, a voluntary simplicity guide for moms, dads, and kids who want to reclaim the bliss of childhood and the joy of parenting (Marie Sherlock). Trots att jag bara hunnit läsa kanske halva så är det en bok som väcker mycket tankar kring hur världen idag ser ut för de barn som växer upp. Skillnaderna mellan hur det var att vara barn förr och nu är verkligen enorma! Man ska förstås absolut inte säga att allt var bättre förr, men allt har verkligen inte gått mot det bättre nu.

Boken är skriven ur en amerikansk synvinkel och det är klart att amerikanska barn och föräldrar har mycket annat att tampas med än vi har i Sverige. Vi är tex. förskonade från reklam riktad till barn på teven och även i skolorna. "Simplicity Living" är nästan som en typ av rörelse i USA och jag tror inte att jag har stött på något liknade här i Sverige. Ändå så känns det lite grand som att våran familj har tagit till oss mycket av det som Living simply står för utan att veta om det :)

Kommer att återkomma om ämnet, men nu måste mamma stoppa en förkyld liten skrutta i säng för att sova middag.

Vårsol

Vaknade till ännu en dag med vårsolen skinande. Att så lite kan göra så mycket för energin. Vaknar med en känsla av välbefinnande när solen försöker leta sig in mellan gardinerna.

Har bakat till sonens klassförsäljning. Idag gick det undan. Vill ut ut ut till solen! Gräsmattan ser alldeles tillplattad ut av snömassan som tyngt hela vintern. Jocka o sump överallt. Men just nu blir jag faktiskt glad åt att det blir lerigt i farstun varje gång ungarna springer in och ut. Att hundarna o katten lämnar bruna tass-avtryck efter sig. Småttingarna som stampar i lerpölar med nya gummistövlar. Äntligen är det vår, på riktigt! Dagarna blir längre. Det är ljust när man kliver upp och det är ljust på kvällspromenaden. Härligt härligt härliga vår!

Ny visp o lyckan är gjord!

Har ett sånt sjukt fullspikat schema denna veckan. Möten hit och dit, saker att boka, måsten att göra och så allt "de vanliga" måstena med hämtningar och skjutsande, tvätt och matlagning, läxläsning och blöjbyten. Nyss hemkommen från ett av veckans alla möten slog det mig att nu kan jag sätta mig en stund och bara vara. Andas ljupa andetag och bläddra i en tidning för inget finns som måste göras förrän imorgon. Och dit är det flera lediga timmar till. *Skönt!*

På hemvägen köpte jag mig en ny elvisp. En knallröd! Jag som nästan aldrig köper nya grejer men nu var jag tvungen. Bakar ju hela tiden och gamla trotjänaren trillade i golvet för ett tag sen. Har sedan dess knorrat sig igenom vispningarna av diverse smeter och sist gav den till ett skri på hjälp innan ägg och socker hade blivit pösigt. Kollade av Röda Kors-kuporna i min närhet men ingen elvisp i sikte, så det fick bli en ny. Samma märke som min förra som hållit i....tänker....17 år. Och som säkert gått ett tag till om det inte varit för att ägarinnan skulle dra den rakt ner i klinkersgolvet med en skräll. Vårsolen skiner och på min bänk står en illande röd ny elvisp och lyckan är gjord :)))

Livets sköra tråd

Livet är skört. Fasen! Att man aldrig kan få vara glad! Inte helt och hållet i vart fall. Jag har inte direkt gått och grottat ner mig men usch!
Pappa fick nya besked om sin cancer igår. Han blev opererad för 3 veckor sedan. Då tog de bort 2 stora tumörer. Igår hittade de sex till!!! Visserligen mindre men ändå. Man hade liksom fått upp hoppet. Om jag känner så, vad hur känns det inte för honom? Så snarast ska han få cellgiftsbehandling. -Kommer man se ut som Cojak, sa han... Fast skämtet fastnade i halsen.

Men NU är vi på banan igen! Eller...?

Nä nu vill jag ha vår! Solen som värmer en i ansiktet, smälter bort snön och lurar fram snödropparna ur marken. Som det var i helgen, helt underbart! När man satt i lä vid södervägen med ansiktet mot himlen och blundade kunde jag drömma framåt till sommaren. Men säg det som varar? Ha! Nä blåsten kom tillbaka, likaså snön, eller regnet eller blandat av båda. Kallt kallt kallt. Och bacillerna kom tillbaka. Att jag ensam har legat däckad med feber, hosta o ont i kroppen i två veckor, det kan jag ta. Men nu började lillan också :( Storfisarna går och mår illa stup i kvarten och... NÄÄÄ jag är nu soptrött på alla bacillusker som bosatt sig här och går naivt och inbillar mig att bara det blir vår så ska de fara sin kos. Vårförkylningar? Har jag ingen aaaaning om.
Nej, nu vill jag lägga pengarna på annat än hostmediciner som smakar apa, slemlösande tabletter, dundervitaminkurer i brustablettform som ska göra en till en superpigg supermorsa som orkar/hinner lika supermycket som annars. Tro´t den som vill! I min värld är den enda som hjälper nu en rejäl dos av d-vitaminer direkt från det där sällsynta gula klotet som man knappt minns. Det som gömt sig bakom gråa vadd-tussar som släpper skräp i tid o otid.
Jag vill ha vår NU!!! Lovar att göra ett Ronja-vårskrik när den kommer så alla får veta.

Nu kan det bara bli bättre ;)

Utslagna av flunsan har större delen av familjen varit. Det är lite tufft när sjukdomarna bara går runt runt hela tiden och alla känner sig orkeslösa. Kanske framförallt när vi vuxna blir helt matta av feber och magkniper, då blir det tufft! Men nu så är iallafall jag på G igen och orken har börjat krypa tillbaka. O som klarat sig när resten låg har blivit en smula förkyld, men är ännu ok för skolan. T hostar o hostar och får stanna hemma från böckerna idag också.

Efter en dag med full rulle och faktiskt gott om energi så la våran vattenpump av lagom jag stod och borstade tänderna. Gurgla sig i äppeljuice är ingen höjdare, men vad göra? Ville absolut inte väcka sambon som sovit gott i ett par timmar redan. Inte heller gå ut till vattenpumpen i uthuset där det springer råttor stora som marsvin, uuuhhhh!

Tacken då? Jo blir väckt halv sex av sambon; L, du får stiga upp. En hund har varit dålig inatt....
Börja dagen med att torka hundskit, yihaaa!
Kunde inte annat än skratta åt eländet när jag var klar och släppte in hunden (från spöregnet o blåsten) och han tittade på mig med sina bruna ögon där skammen lyste igenom. Stackar´n!

Kaffet smakade så där extra gott sen. Och har man börjat i den takten är det lika bra att fortsätta, eller? Tvättmaskin och disk är igång, gårdagens tvätt är vikt, veden är hämtad och nu ska vi ut till skolbussen. Regnet smattrar ännu på rutan och vinden viner. Men det finns de som har det värre. De i Skåne/Blekinge/halland tex. Vi får väl bara efterdyningarna av ovädret som drog in där igår. Allt är relativt!

Pappa-helg med bekymmer

Det har varit "pappa-helg" igen. Fast denna gången var det bara två av sönerna som åkte dit. O och T började slåss och bråka en halvtimme efter de kom hem, något som tyvärr är ganska vanligt efter en helg hos pappan. Allt slutade med att det blev ett långt samtal resten av kvällen med alla grabbarna, sambon och jag. Det är nu så grava problem för dem killarna när de är hos pappan att de mår dåligt. Pappans sambo beter sig surt och värst av allt; pappan tar alltid hennes parti. De känner sig inte alls välkomna där och inte heller vågar de säga något till sin pappa om hur de mår. De känner inte honom (!?) menar de på. S är mera som en pappa för dem än deras riktiga, sa dem. Hos pappan har de varsin dator och fri tillgång till internet ( som de inte har här hemma) så det är därför de åker dit!!!!

Mycket tankar blev det i min skalle. Hade väldigt svårt att somna. Vet inte riktigt hur jag ska bete mig för att lösa problemen för dem. Exet och jag är väl inte så väldans bra på att prata med varandra. Det biter aldrig när jag förklarar för honom hur de mår. Det är bara mina fantasier enligt honom. Att jag tutar i dem en massa. Och själva vågar de alltså inte säga något. Funderar på att koppla in skol-kuratorn för så här kan vi inte fortsätta att ha det varannan helg.

Själv brottas jag med det faktum att pappa har fått diagnosen cancer. Mamma dog efter flera års kamp mot cancern. Sedan har släktingar o även en ung väninna dött i sjukdomen. Jag hatar cancer!!!

Kan - kan inte

Lillasyster är dryga två år. Storasyster närmar sig fyraårsdagen. Lillasyster har kommit i Kan-själv-åldern medans storasyster för tillfället inte kan någonting alls. Mamma ska hjälpa med allting. Lillasyster smetar själv på smör på mackan, visserligen blir det mycket för mycket, men hon kan selv!!! Lillasyster tar på strumpor, skor, mockasiner själv. Hon klär av sig byxor och tröja själv när det är läggdags. Storasyster bara skriker "kan inte, mamma göra!" så fort jag ber henne att klä av sig.

Nu verkar det som att lillasyster, likväl som mamma, är ganska trött på sin skrikande, ålande, brölande storasyster som inte kan nånting. Så lillasyster hjälper storasyster. Lillasyster brer på 3 cm smör på storasysters knäckemacka. Lillasyster drar ner dragkedjan på storasysters overall, knäpper upp och drar av hennes kängor och rycker av henne overallen. Sen tar hon av sig sina egna ytterkläder, skiner upp som en sol och säger -Ella kan!

inget fult väder...?

Nisse Granqvist i Saltkråkan-filmerna säger en gång som svar till farbror Melker i ösregnet-"Vi har inget fult väder, bara olika sorts väder." Det brukar jag, lite drygt, svara när någon klagar över vädret. Tycker att vädret är inte så mycket att hänga upp sig på. Det blir som det blir, inget som man kan påverka. Det är nog lite typiskt svenskt att alltid snacka väder. Och framförallt, klaga över detsamma. På sommaren är det för varmt, för lite regn, för mycket regn eller för kallt. Nu på vintern så står alla förvånade och klagar över all snö. Vi har väl alltid haft vinter i Sverige, eller...? Nu regnar det och det är inte heller bra för då blir det halt överallt. Men va 17 är bra väder då?

Men idag blir det fult ute pga vädret. Regnet gör snön grå-brun och allt ser (och är) smutsigt ut. Nyfallen snö och några minusgrader är vackrare att se på...Tänker dock göra det bästa av situationen; kura inomhus, elda i kaminen,gå väldigt försiktigt när jag ska ut samt klä mig varmt. Ska baske mig inte börja klaga över vädret jag också!



Hade en riktigt lugn o skön helg med sovmornar och lugna pysselstunder i syrummet. Fast sydde gjorde jag inte. Eller jo, det gjorde jag ju lite fast för hand, inte på maskin. Virkade några armband och stickade varma muddar. Frid i själen får jag när jag kan sitta o pyssla i lugn och ro, utan tider att passa och massa måsten hängande över en. Pratade med min pappa i telefon också. Han var vid gott mod trots att han just nu går på typ svält-diet inför kommande provtagning på torsdag.



De fyra äldsta barnen har tre vuxna (halv-) systrar på sin pappas sida. Två av dem bor nära oss. I lördags åkte de till dem och övernattade till igår. De hade haft jätteskoj! Det är så kul att de ännu har så bra kontakt och träffas regelbundet fastän jag separerat från deras pappa. Sånt är ju inte en självklarhet att de skulle fungera, men vad skönt det är när det gör det!

Två av skolbarnen är krassliga och stannade hemma idag. Som det brukar var den här årstiden mao. Dem har bäddat ner sig i soffan med tjocka filtar och småsyskonen framför en film. Går aldrig att hålla de små ifrån dem när de är hemma sådär. Antagligen blir de smittade men de har ju så mysigt tillsammans =)

Doft och oro

Idag doftar det nybakat bröd och såpa här hemma. Dofter som jag verkligen älskar! Har inte bakat sedan före jul så det var efterlängtat. Jag är inte typen bullbakande mamma som står med ett fat kanelbullar när ungarna droppar hem från skolan. Kanelbullar får vara till festligare tillfällen. Men att bjuda hembakat bröd, det är mina juveler bortskämda med!

Som sagt så är doften alldeles oemotståndlig. Olika dofter kan spela på olika känslosträngar. Vissa förknippar man med mormor, andra med julen. Vad är en jul utan att det luktar pepparkakor? Doften av skog. Av vår. Av höst. Ull. Sitt nyfödda barn. Tänk om man kunde spara den i en liten burk och stoppa ner näsan i den när den nyfödda har blivit gapig tonåring =)

December blev en kämpig månad på flera plan. Mycket att göra, envisa baciller men värst har varit oron för min pappa. Han mår inte bra och läkarna tar nu en massa prover för att komma fram till vad som är fel. Första beskedet han fick var cancer, medans nästa läkare intygade att han inte skulle oroa sig för det fanns flera andra mer tänkbara alternativ som dessutom är behandlingsbara. Hur kan en läkare bara slänga ur sig det värsta sådär? Jag blev fruktansvärt upprörd över det. Oro tär, men jag försöker tänka positivt nu. Pappa är vid gott mod sedan han träffade den andra läkaren så nu är det bara att avvakta.

Det var skönt med ledigheten över helgerna, men på ett sätt är det faktiskt ganska skönt när vardagen kommer tillbaka med sina rutiner. Bara man kommer ihåg att bryta dem rutinerna ibland och fånga dagen!

Nytt år, ny blogg

Nytt år och ny blogg. Har haft min syblogg i ett år nu och där har smugit in en o annan familjebetraktelse också. Tyckte det var dags att ha dem på ett eget ställe istället.

De två små har just gått och lagt sig. De fyra lite större stannar ännu uppe en stund till. Trötta efter terminens första skoldag och efter att ha väldigt svårt att somna igår kväll. Lite pirr i magen var det efter ett långt jul-lov med sovmornar och sena kvällar (framför Ps3 för en del). Till och med jag hade svårt att somna igår fast jag var så trött. Lite rädd att missa väckningen antagligen. Men alla kom upp i tid. Och min energi kom smygande tillbaka strax efter skolbussens avfärd mot skolorna.

De fyra äldsta barnen har jag från ett tidigare förhållande. De var hos sin pappa från trettondagen- söndag. Skulle ha varit där nyår, men de ville vara hemma, så det blev ändrade planer. Borde kanske tycka att det är lugnt och skönt när dem är hos sin pappa. jo visst, jag hade en mysig kväll framför brasan med sambon, men trots allt är det underbart när de kommer hem igen och rösterna ekar mellan väggarna. Att de sedan berättade att dehaft hemlängtan värmde ett modershjärta en stund. Samtidigt ett stygn av ilska faktiskt. Ilska över att deras pappa som träffar dem så sällan inte kan ägna tid åt dem när de är där, göra att de känner sig välkomna hos honom. Hans nya sambo tycker helt öppet illa barnen och gör allt för att de ska kännas sig i vägen för henne. Skulle hon inte kunna tejpa på ett liiitet leénde varannan helg, åtminstone en stund så att barnen inte behöver känna sig så dumma och obekväma i sin pappas hem???