onsdag 13 december 2017

Lucia med förhinder



Saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig. Egentligen är det väl rätt ofta så...
 Det var meningen att vi skulle åkt på skolans lucia-firande i morse, men vi blev kvar hemma. För det var saker och ting som inte gick som det skulle. Som gick rätt käpprätt åt helvete kan man säga, på ren svenska. Så jag missade dotterns lucia-tåg och hela dagen idag har mitt dåliga samvete över det gnagt hål i mig. Jag har aldrig missat ett lucia-tåg någonsin! Inget framträdande öht har jag missat. Jag är mamman som alltid alltid är på plats. Men inte idag. Hur mycket jag än hostat o snörvlat, hur mycket ångesten än har tryckt ihop mig, hur lite jag än har sovit pga skrikande bebis, hur mycket det än har snöat, hur piss jag än mått har jag alltid kommit. Men inte idag. Det gick inte. Tvärstopp! :(

Nu har E kommit hem från skolan och visst frågade hon varför vi inte hade kommit, men f.ö. verkade jag inte behövt ha så dåligt samvete trots allt. Det var några till som inte haft föräldrar närvarande, så hon tog med ro, men ändå.... :(

 Som något slags sätt att döva mitt dåliga samvete så bakade jag iaf lussekatter som vi ska ha till kvällsfikat sen. Ett gäng ligger i frysen till jul också. 
 Och julklappar har jag lyckats beställa till de yngre, men våndas ännu vad de stora ska få. Blir antagligen att de får pengar så dem kan köpa vad dem vill på mellandagsrean sen. Men trots att dem är stora så vill jag liksom att dem ska få nåt litet paket på julafton också. Känns så trist med ett kuvert bara, fast det är den bästa julklappen egentligen.... I-landsproblem deluxe :/

tisdag 12 december 2017

Bak-humör


Igår hade vi ett vitt snötäcke på marken, idag har regnet vräkt ner och det har varit flera plusgrader. Det gjorde mig på bak-humör och det var faktiskt lite på tiden då -bröd-frysboxen börjat eka rätt tom. 100 rågsikts-frallor och 4 lantbröd hann jag få ihop innan orken tog slut.



Klantat mig lite i planeringen. Fyra pepparkaksdegar gör jag varje år, minst. Har sett till att ha allting hemma så det skulle räcka till att göra fyra pepparkaksdegar, förutom en liiiiten detalj; pepparkakskryddor. Så när jag skulle göra deg idag fanns det endast en  påse hemma, kvar sen förra julen. Jahopp, men en deg blev det gjord iaf som nu står i kylskåpet och väntar. Får bege mig till Konsum imorgon igen.
 En del gillar att äta pepparkakor, andra gillar att äta deg medan man bakar pepparkakorna. Sambon går och tallar kylskåpskall deg när den står där och väntar på utbak. Jag gillar alldeles nygjord ljummen deg, mmmm :)




Ella passade på att göra ett snöklot igår och det var den enda snö som fanns kvar i trädgården i förmiddags. Grabbarna hade kul med den snön idag.

Imorgon är det Lucia och jag+ grabbarna ska till kyrkan imorgon bitti och se på Ella och hennes klass fina Lucia-tåg. Efteråt är det fika i klassrummet.
 När vi kommer hem måste jag jaga reda på julklapparna som ska inhandlas på nätet. Har tyckt det varit såå gott om tid, men den tiden har sprungit iväg nu....

söndag 10 december 2017

Andra advent



Hoppsansa, vad den här veckan rasslade förbi fort! Datorn har stått tillbaka (och det är väl egentligen ingen nackdel när det är så) men desto mer annat har hunnits med.

Måndagen hörselkontroll för L visade det vi misstänkte; hon har en hörselnedsättning på höger öra. Troligen medfött (rentav kan det vara ärftligt då jag har detsamma sen barnsben fast på vänstra) och inget som kunde göras något åt. De kommer att följa upp det en gång/år för att se så att det inte blir sämre samt informera skolan, men det var också all for now.
 L har inte direkt varit medveten om det förrän nu, men en del klarheter kom ändå fram, tex att hon alltid höjer volymen på teven och helst vill sitta på en bestämd plats i soffan så hon hör bäst. Trots det så reagerade hon på det med att vara ledsen för det ett par dagar. Ytterligare en grej som liksom gör henne "annorlunda" från klasskamraterna...

I tisdags kom jag äntligen iväg till optikern och där konstaterades att min syn hade försämrats marginellt, men jag har fått den där "40 plus-synen" som gör att det blivit svårt att se vid sömnad och annat handarbete. Så nu är progressiva glasögon beställda och ska hämtas den 20:onde. Svider lagom skönt i plånboken till jul, men vad gör man? Se ordentligt måste man ju göra.

Julstädningen har jag dragit igång med redan. Tyckte det var lika bra, istället för att stressa med allting sista veckan som jag annars är expert på.

Fredag-kvällen tillbringades på akuten med Eddie som fått sig en rejäl knuff/smäll av storebror, men efter tre timmar därinne kunde vi åka hem igen för inget var brutet denna gången *skönt*

Trots fullt upp hela veckan så har tankarna malt på i vanlig takt. Det är väldigt mycket funderingar kring livet nu. Vad jag ska göra i fortsättningen efter åren hemma. Jag tror jag har hittat det jag vill göra, men sen är det vägen dit som ska benas ut....Sambon har jag inte yppat ett ord till för han är inte direkt den peppande typen utan snarare realist ut i fingerspetsarna. Väldigt mycket i hans värld är inte heller ett "riktigt" jobb. Tex.  för ett halvår sen ungefär kikade jag lite på möjligheterna att söka till textillinjen på "Folkan" eftersom det är något som verkligen är ett intresse för mig. Direkt kom hans realistiska sida fram med att det inte alls var någon bra idé. Det skulle bara innebära studielån att betala av sedan och inte genera någon inkomst varken under tiden jag gick där eller efteråt eftersom det skulle vara hemskt svårt att hitta något jobb med den inriktningen. Var bättre om jag sökte jobb på Konsum.... bla bla bla.  Med den rektionen i bagaget så inväntar jag ett annat tillfälle lååångt fram i tiden innan jag meddelar honom mina framtidsplaner. Tyvärr.

söndag 3 december 2017

Första advent




Vaknade till ett tunt snötäcke igår. Fick njuta av en vit vintervärld i åtminstone två timmar, sen var allt borta igen. Idag har det bara regnat, rent av vräkt ner, och blåst. Inte helt lätt att komma i stämning för en första advent, trots att vi satt upp ljusstakar och hängt upp julstjärnor i fönstren. Kändes som att gråa november håller sig kvar med ett järngrepp.


Imorgon fyller sonen S 20 år. Det är redan så länge sedan jag blev tvåbarnsmamma. Känns nästan lite ogreppbart för jag minns ännu det så väl när han föddes, kl 01.00 på natten. Att det stod en adventsljusstake i fönstret i förlossningssalen. Minns så väl veckorna som följde, med all julstress, julstädning och julklappshandling, kola-kokning som det året även inkluderade en liten, för det mesta missnöjd bebis som helt hade vänt på dygnet. Jag var så noga med att allt skulle vara helt överdrivet perfekt till julen, även fast det fanns en bebis i huset.Att storebror K, som då var 15 månader, fick rs-viruset på julafton och julen blev inte alls vad vi hade planerat ändå.


Imorgon bitti är det dags för besök på lasarettet med L, kolla hörseln, så får vi se vad dem säger...

torsdag 30 november 2017

Det här med genus och jämställdhet



Blir lite trött ibland. Kan inte hjälpa det, men hela denna debatt om genustänk hit och genustänk dit gör mig matt. Senast idag snubblade jag över en debatt som blossat upp angående en Familjekalender som såldes på ica (och på många andra ställen, men just denna gången fick ica kvantum ta smällen). I exemplet hur man kunde fylla i almanackan stod det i mammans kolumn "tvättstugan" och under mannen i huset "ta en öl med kompisarna, hemma 22.00". Sluta sälja! Sluta sälja! skriker folk ut. Förlegad kvinnosyn bla bla bla. Jag har själv just den kalendern, har köpt den i massor av år och inte ens reflekterat över deras exempel-kolumn varken i år eller tidigare år. Det är ju bara exempel, inte ett tvång.


En tjej, för mig ytligt bekant, hade då kommenterat med att hennes äldsta son hade just fått halva världen stängd för sig då han upptäckt att killar inte ska ha prinsessklänning.....
Och det är hela den debatten jag kan bli så himla trött på!

Om man som förälder sätter på sina flickor en prinsessklänning så får man spott och spe. Man spär på de stackars flickornas dåliga ställning i samhället, gör att patriarkatet ännu får styra över oss kuvade kvinnfolk och man har med säkerhet även en enorm skuld till att ännu kvinnor tjänar mindre än män.
 Sätter man däremot på sin son en prinsessklänning (eller rosa gummistövlar för den delen), då är man jämställd. Genusmedveten. Man ger sitt barn hela världen. Öppnar upp alla dess möjligheter. Och, inte minst; gör sin son till en blivande bättre man. Duktig förälder. Duuuuuktig duktig!

 Senast jag besökte en sko-butik för att handla stövlar till min 5-åring mötte jag en annan mamma där bland hyllorna. Hon skulle också ha stövlar till sin några år yngre son. Min son gick raskt fram till hyllan och valde ett par blåa med racerbilar på. Den andra mamman tog ner ett par rosa och provade dem på sin son. När min son provade de blåa med racerbilar på, nöjt traskande fram och tillbaka mellan hyllorna började den andra mammans son protestera högljutt. Han ville inte prova stövlar, kastade dem ilsket efter mamman (och betedde sig för övrigt som en fullt frisk o trotsig 3-åring). Han började skrika "biijar, biijar, haa biijar". -Nänä, vi ska dem här, prova nu snälla så vi kan åka hem och laga pannkakor sen, försökte mamman.
 Vi gick till kassan och betalade sonens blåa stövlar med racerbilar så hur det gick för den andra mamman vet jag inte. Men det jag vill ha sagt är det att just där i sko-butiken mellan hyllorna kände jag mig som den dåliga mamman trots att jag hade en superlycklig unge när jag gick ut därifrån och den andra mamman var den bra för hon var den "genusmedvetna". En känsla som jag visserligen skakade av mig innan jag ens kört ut från parkeringen. För i verkligheten var hon och jag precis lika bra mammor, båda hon och jag gjorde det vi kände var det bästa för våra barn, fast vi gjorde det på olika sätt.

Hade det stått tvärtom i den där familjekalendern, om mamman skulle tagit en öl och mannen haft tvättstugan, så hade allt varit frid och fröjd. För så är det! Så fort det är tvärtemot normen så är allt frid och fröjd. Gud nåde den kvinna som kuvar sig ner till tvättstugan och fan ta den man som ska dricka öl med kompisarna. Just när det gäller jämställdhet och och genusmedvetenhet så är allt som är tvärtemot normen bra!
 Men ser verkligheten ut så? Finns det inte kvinnor som sköter tvätten utan att känna sig ojämställda. Finns det inte män som kan ta en öl med kompisarna utan att förvandlas till en mansgris? Jo! Är jämställdhet att kvinnor ska bete sig som männen alltid gjort och männen ska ta över markservicen? Nej! Jämställdhet för mig är lika lön för lika arbete. Män och kvinnors lika värde och lika möjligheter. Inte vem som byter flest blöjor eller olja på bilen. Jag kan byta olja på bilen (jojo, jag har gått bilmek-kurs för tjejer) men jag låter hellre mannen eller sonen göra det för dem är bättre på det och jag tycker det är piss trist och meckigt. Jag tvättar så gärna deras oljiga kläder efter det och känner mig inte ett dugg ojämställd fastän jag stod vid spisen samt bytte ett par blöjor medan dem gjorde det. För jag gör annat som jag tycker är roligare, som mannen tycker han är mindre bra på.

Och det är just det. Kan vi inte bara låta alla göra som de själva tycker? Istället för att pracka på alla i omgivningen att "det här är det bästa sättet, det enda sättet" för att uppnå den åtråvärda jämställdheten. Hacka inte på föräldern som köper en dinosaurietröja till sin son lika lite som på den som låter sonen ha prinsessklänning. Se inte ner på den mamman som sköter tvätten medan hennes man tar en öl med kompisarna. Hon kanske går ut med sina kompisar nästa vecka medan mannen tar barn och tvättstuga, det är ingen som vet. Och det har ingen med att göra heller. De kan vara nöjda med sina liv ändå. Lika nöjda som grabben med blåa gummistövlarna med racerbilar på.




onsdag 29 november 2017

Möte med BUP




I eftermiddags var det möte med BUP på skolan ang L. Det var en specialpedagog från BUP som var där som skulle informera skolan om vad dem kommit fram till ang. L genom utredningen som vi gjort. Trots att jag verkligen i mitt tycke har en bra kontakt med dem på BUP, pratar tex regelbundet med en sköterska och vi har varit inne där ett par gånger till efter utredningen var klar, blev jag ganska förvånad idag. 
 Jag har hela tiden trott att det var Adhd som var Lowes diagnos. Kändes ändå ganska rimligt med tanke på att hennes pappa har det och jag har väl tyckt att det är mycket som har stämt in på henne när jag läst om adhd (även om det även finns vissa olikheter mellan henne och pappan också, men han är 46 och hon är 10 så, tja, inte så konstigt kanske). Men nähäpp, det visade sig att de konstaterat ADD med koncentrationssvårigheter....!? Jaha, så en annan får läsa och lära om då....Ska få hem papper på det mera exakt vad det innebar. 

Kan iaf konstatera att om än inte allt funkar helt perfekt och smärtfritt ännu så har åtminstone medicinen gjort en ganska ordentlig skillnad. Visst, det är ännu tämligen många konflikter med henne. Hon har ännu svårt i skolan. Men, när BUP_människan läste upp det som psykologen skrivit (en del som jag berättat, en del som hennes tidigare lärare berättat) så kände jag bara;oj!!! Ja visst ja, det var så det var...Då kunde jag ändå känna att vi har kommit en bit på väg. En bit på väg i rätt riktning.
 Men ändå, (ska inte måla fan på väggen, men..) jag känner en stor oro för henne hur det ska gå sen längre fram när det kommer att ställas mera krav på henne från skolan. Hon går i fyran nu, men det är ju inte alls länge till sexan-sjuan, när betygen kommer. När krav ställs allt högre på vad elever ska kunna. När det ställs krav på eget ansvar gällande studierna...Puh! Det kommer helt säkert att bli tufft. Vi peppar henne allt vad vi kan och det gäller absolut att hela tiden tänka på det att hon gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Samtidigt vet jag att hon ofta jämför sig med sina kompisar och många gånger, redan nu, känner att hon är dum och korkad som inte kan det som " alla andra" kan och den biten kommer inte bli lättare för henne att tampas med när betygen kommer in i bilden.

Skolsystern upptäckte att hon hörde sämre på kontrollen i skolan, så nu har vi fått remiss in till öron-näsa-hals på lasarettet på måndag morgon för att kolla upp det. Får se vad det visar...

tisdag 28 november 2017

Regnet det öser ner



Fick upp ett minne på facebook idag där Ambra för ett år sedan sitter i fluffig pudersnö. Det gör hon inte idag! Regnet har vräkt ner hela dagen och det är så ruggigt kallt så jag frysen in i märgen. Vi har dessutom varit iväg sen i morse och kom hem här på eftermiddagen som först och gjorde eld i spisen, så hela huset är kallt och ruggigt. Och luktar råtta! Bläääää! Det är den säsongen nu och jag har redan tröttnat med råge på dem där fyrbenta äckliga kräken i varierande storlekar. Upptäckte nämligen att jag har haft påhälsning i bilen!!! Under alla år vi bott här har möss/råttor varit ett problem, men aldrig att jag råkat ut för att dem varit inne i bilen. Inte förrän nu. Den/dem hade kalasat på hundgodis och några kritor och en tom smoothieförpackning i baksätet. Nu finns inget gott kvar så jag hoppas att jag slipper dem nu. Jag har ju varit livrädd dem här dagarna när jag är ute och kör. Tänk om det skulle komma en mus krypande på bilsätet, alltså jag skulle ju dö! Eller nej, det skulle jag väl inte, men antagligen skulle jag bli så jäkla skärrad att jag skulle bli en omedelbar trafikfara.


Börjar så smått komma till ordning med alla mina tankar om vad jag ska hitta på efter "hemma-med-barnen-åren är över. Jag vet vad vill göra åtminstone. Sen får jag se hur vägen dit blir, krokig eller rak. Men bara det att komma fram till något är stort för mig. :)

Men sen finns det annat som stökar runt i den där myrstacken jag har i skallen. Eller egentligen någon. Som inte alls bör finnas där. Inte alls. Hur jag ska få undan det är en annan femma...