onsdag 16 maj 2018

Nu så!


Nu så! Nu är det gjort! Första jobbet är sökt. 😊 Igår var jag till en potentiell arbetsgivare och presenterade mig (fick positiva vibbar) och idag skickade jag in mitt cv. Har inte sökt jobb och skrivit cv på 15 år så det tog sina svettiga timmar att få det färdigt. Men men, nu är det gjort! 😁

Barnomsorg har vi sökt men att få något till sommaren kan vi antagligen bara drömma om. Väntar iofs ännu på ett samtal från placeringen, men har inte så stora förhoppningar att det löser sig innan augusti. Men helger och de fyra veckorna sambon har semester kan jag åtminstone jobba.

Så nu är det bara att hålla tummarna✊

torsdag 10 maj 2018

Andra bullar







Idag för ett år sedan hade jag en av mitt livs allra värsta dagar. Dagen då jag åkte in med ambulansen tidigt på morgonen för att vid lunch akut köras upp på operation  för skrapning. Så ont i själen som jag hade den dagen...
 Inte bara det att jag miste vår lilla J utan även allt det onda som sas och gjordes strax före och tiden efter av sambon, det satt djupa ärr i själen hos mig. 
 Trots det kan jag ändå säga nu ett år efter att jag äntligen har gått vidare. Jag har bävat för den här dagen. Dagen då det skulle varar ett år sedan det hände för jag har trott att så mycket sorg skulle komma tillbaka till mig just idag. Men nej, jag har faktiskt haft en riktigt bra dag idag. Faktiskt! Visst att jag har tänkt på det, men jag har inte varit ledsen idag. Tvärtom har jag varit riktigt glad idag. Vi har bakat bullar, med radion på hög volym och dansat och skojat runt i köket, jag och tjejerna. Sen blev det en stund på en filt i solen med kaffe och nybakade ljumma bullar (så nu svider det lite lätt på ryggen igen, ops). Och nu ikväll fick jag nys om ett ev. tillfälle till jobb, alldeles i närheten och dessutom något som jag faktiskt kan och har jobbat med tidigare (min cv är extreeeemt kort med tanke på alla år hemma med barnen). Så om 10 maj 2017 var mitt års värsta dag så är 10 maj 2018 en betydligt bättre dag. Trots allt som hänt, nu och då, ser jag positivt på framtiden. Det är dags för något nytt nu, något annat. Dags för nästa fas i livet. Nu är det min tur!

onsdag 9 maj 2018

Ändrade förutsättningar



Det är inte mycket man kan vara säker på i livet, men två saker kan man i allafall vara tämligen säker på; Livet går sällan enligt planerna och ett problem kommer sällan ensam. 

Kan inte hjälpa att jag känner mig en aningens bitter f.t. Ibland undrar jag varför jag öht ens försöker göra upp en plan över kommande tid. Vare sig om det handlar om morgondagen, nästa vecka eller nästa år för det man kan vara helt säker på är att det ändå kommer att omkullkastas av något oförutsett.
 Jojo, vad vore livet utan motgångar. det är väl man blir starkare av. Men nu är jag trött på att bara bli starkare och starkare, jag vill få växa och gro i någon typ av relativt lugn och lunk istället.

 Vad är det som har hänt då? Tjaa, jo, jag har ju en tonåring. En ganska så strulig tonåring. Som jag har kämpat med väldigt mycket i flera år. Visst, han har haft sina "bra" perioder också. Perioder när han fixat skolan bra, umgåtts med bra kompisar, varit pratglad och social hemma. Men sen kommer alltid nederlaget. När han strular i skolan. När han börjar umgås med mindre bra eller rentav riktigt dåliga kompisar, när han dras ner i något mörkt hål och bara sover när han är hemma, när han knappt är hemma,när han inte svarar på tilltal. När jag inte når fram. När ingen når fram. När han inte tycker att regler ska finnas, när dem inte följs, när alla bara är orättvisa mot honom för att han inte får göra precis som han vill. När han köper alkohol för hela studiebidraget och får utegångsförbud när han blir påkommen. När han då håller sig hemifrån efter skolan i en vecka-10 dar för att han inte tycker att han förtjänar något utegångsförbud...Skulle kunna skriva en hel följetong om honom, men jag orkar inte. Jag orkar inte längre, jag har fått nog! Orkar inte kämpa längre.

Som jag skrivit tidigare så har planen hela tiden varit att jag ska söka jobb och förskola för Eddie till hösten när Ozzy börjar skolan. Jag har frågat tonåringen gång på gång när han strulat om han tänkt flytta till sin pappa, men nää då. Jag har behövt veta, behövt ha en framförhållning för det scenariot skulle naturligtvis ha en ekonomisk påverkan för min del. Gång på gång har han försäkrat att nej då, han skulle definitivt inte flytta till sin pappa. " Han skiter ju i mig om jag är där eller inte".
 Men igår kom det! Igår skulle han prata med sin pappa om att få flytta dit och det med omedelbar verkan också. Även om jag haft det på känn, han har hållit sig hemifrån i nästan två veckor (inte varit hos pappan heller utan åkt i zick-zack mellan kompisar), så kom det som en kalldusch. Det blev så svart på vitt.

Så nu står jag där, just där som jag var rädd för. Jag behöver ha ett jobb redan i sommar för att få ekonomin att reda sig. Men, jag har ingen barnomsorg för Ozzy och Eddie. Ozzy kan få fritidsplats from. skolstart i v 34. Eddie kan kanske, med lite tur, få en dagisplats efter skolstart, men det är inte säkert. Det är fullt, det är kö, det är lokalproblem, det är...åt skogen! Sambon är mera lugn. Tänker att det löser sig, även med pengarna över sommaren. Att vi får väl leva snålt, bla bla. Visst, det kanske skulle gå, men jag vill inte ha det så. Jag vill inet vara beroende av honom. Jag vill klara mig själv. För det är vasd jag har gjort under alla andra år. Till skillnad mot vad kanske de flesta trott under alla mina år som hemmaförälder så har jag inte levt på honom. Och har inga planer på att börja göra det nu heller.

Så...ja, jag försöker leta möjligheter istället för att bara se problemen. Ska försöka hitta något på helger och på sambons semester. Fanns inte direkt något på platsbanken men har och ska än mer slänga ut lite trådar till folk jag känner (och inte känner för den delen, är desperat nu) och så får vi se om det kan ge något. 

Och egentligen är det inte enbart negativt heller. Jag vill verkligen börja jobba nu. Jag vill det, inte bara för ekonomin utan även för mitt eget psyke. Orkar inte "bara" gå hemma längre. Så...får se hur det går.

tisdag 1 maj 2018

The moonlight


Nä tack. Märkte väl det! Somnade klockan 3 inatt efter först läst en timme och sen snurrat i två inne i sängen. Sen gick jag ut på soffan, men det blev fortsatt snurr där i två timmar till. Tio över sex kom första ungen upp och satte på Bolibompa, tjohoo. 😥😜

Hoppas det går bättre ikväll!

söndag 29 april 2018

Kryper i kroppen





Spanande på en fiskmås







Kovik kapell

Det kryper i kroppen på mig. Humöret har dalat ner i källaren. Trodde först pms, men nu är det en dag över tiden...Ännu mera orolig och ännu mera tankar.
 Åkte iväg med Ambra en stund igår kväll. Det hjälpte! För stunden åtminstone. Idag var krypet tillbaka. Far runt hela tiden men får ingenting vettigt gjort. Försökte sätta mig en stund och sy, men det gick inte heller. Är för mycket tankar just nu. För mycket oro. För mycket av allting.

 Imorgon är en ny dag. Imorgon är en annan dag. Imorgon hoppas jag myrorna har lugnat ner sig.

fredag 27 april 2018

Full rulle


Veckan har ränt iväg i rasande fart och det har varit ganska fullt upp. Måndag och torsdag hade vi lekträff i förskoleklass för Ozzy. Sen vart det hem och vända med barnen för att åka tillbaka till skolan för utvecklingssamtal.Puh!
 I tisdags var vi i stan, först hos logopeden och sen handlade vi mat på Willys och lite grejer till bilen på Biltema och sist åkte vi förbi skattemyndigheterna med deklarationerna. 👌Onsdagen var vi hemma och då gick större delen av dagen åt till bilens vårpiff. Blev inte helt nöjd efter söndagens städning, jag ville ha den ännu finare, både invändigt och utvändigt. Vax på lacken och renskrubbade fälgar, ny bagagerumsmatta, cock-pit-shine på all interiör och ny wunderbaum med jordgubbsdoft, så nu är jag nöjd med "gamla Bettan". 😊


Så här såg fram-fälgarna ut innan....😥



Har hunnit fylla på frysen med bröd också. Numera går det verkligen inte mycket om man jämför med när det bodde fyra tonårskillar hemma ( mot en nu som f.ö. sällan är hemma ändå). 😉
 Och så håller jag på att rensa bland alla barn-grejer här  hemma, så idag har jag fotat och fotat och lagt upp en massa på facebooks köp-och-sälj och även en del på Blocket. Hoppas det kan generera några kronor åtminstone. Hemskt skönt att kunna öppna min garderob sen utan att bli överfallen av en massa inknölade grejer. 😉Hittade tom en kasse bortglömda mamma/gravidtröjor längst in! Trodde jag hade sålt av allt redan, men tydligen inte.😝

Undrar vad helgen har att erbjuda? Sambon kommer troligen tillbringa en hel del tid på vedbacken, men vad vi andra ska hitta på är inte bestämt ännu. Beror lite på vädret också. Och kanske lite på humöret också...? Har pms from hell idag,👿 men tror det ska släppa under morgondagen...😉

Ha en fin helg!

söndag 22 april 2018

Rekreation och vårstädat bilen






Igår åkte sambon och O till biltvätten med min bil så den blev ren o fin på utsidan. Idag tog jag tag i insidan, så nu är den riktigt vårfin =)
 Ungarna blev tydligen inspirerade för den hämtade hinkar och trasor och sen blev cyklar, tramptraktorn och sparkcyklar putsade. 



Vädret har varit fantastiskt hela helgen. Sol från klarblå himmel, kanske inte så hemskt många plusgrader, runt 14 stycken. Men i solen har det varit riktigt varmt och man börjar få färg i ansiktet.
 Idag var det dags att plocka fram vårjackor och jag tyckte det var lika bra att slita fram sommarkläderna också ifall det blir så varmt nån dag att jag vill ha shorts. Vi förvarar allt sånt på loftet så det är alltid ett litet projekt över att få fram allt. Rotade igenom en äldre säck med kläder som sambon råkade få med ner, det var mina kläder som "blivit för små" eller så... Jag hittade bla tre klänningar som ännu hade rea-prislappen kvar.... I storlek 36...jag har 40-42... Så hur tänkte jag där liksom? Det är som att när jag handlar på rea så är tror jag att jag ska krympa en-två storlekar på vägen hem, bara att för priset var så billigt, eller? Eller, jag var sådan. Jag har insett det så numera undviker jag allt vad reor heter. Kläder till mig själv handlar jag f.ö. knappt längre heller. Har slutat följa mode och trender för längesen och använder samma år efter år, så länge det håller (eller till storleken ändras pga vikten...). 
 En av klänningarna ska iaf L få, den passar som den är. Och de andra två ska jag göra om till kjolar åt E, så de ska nog komma till användning trots allt. 




Igår kväll åkte jag o Ambra till havet en stund. Ibland får jag bara en sådan längtan till havet, bara måste dit. Drömmen skulle vara att bo nära havet, men det lär aldrig hända. Åtminstone inte förrän jag vunnit storvinst på lotto i alla fall ;) men drömma är gratis.